Ruben har firat. Firat den förhoppningsvis kommande republiken Sverige. Snälla abdikera! Inte för att ge plats för president, inte bara. Helst bara för att Ruben ska slippa er. Ruben brukar inte vara speciellt egoistisk. I detta fallet verkar han vara tvungen. Alla dessa människor som var ute för att titta på en blivande drottning är av en absurd mängd. Varför detta intresse över ett giftermål? Jo för att det representerar Sverige och de är en bra bild utåt.

SVT passa då på att fucka upp hela grejen med publiciteten för Sverige. De hade krav på nyhetesbyrårer runt om i världen vilket resulterade i en sändningsbojkott av Reuters, AP och AFP. Världsledande nyhetsbyråer.

Vilka tror Sveriges ledade profiler att dem är? Sverige är ju pyttelitet. Vi borde väl ta alla chanser vi har att visa upp oss om det nu är det som är det viktiga. Är det viktiga att synas, att vara i centrum? Jag tror generellt inte svensken tycker att vi ska visa upp oss. Fast då behövs ju dock inte den generella svenskens kära kungafamilj heller. För vi har ju dem bara för att vara ett ansiktet utåt och för att representera Sverige. Ett pucko som hyllar diktaturer. Får väl se hur nästa i familjen Bernadotte vräcker ur sig grodor till höger och vänster. Förhoppningsvis håller hon käften och skaffar inga barn så vi slipper det här jippot.

Ruben gillar inte att spendera på miljoner för ett ansikte utåt.

Låttext?

Du går upp på morgonen.

Du äter din frukost.

Kollar dig i spegeln,

möter din ögon

blodsprängda och trötta.

Undrar vad fan gör jag här?

Var är jag?

Vem ska du bli?

Dagen den fortsätter i samma tappning.

Vad är mitt nästa steg?

Vad vill sammhället med mig?

Det flyter på, men du

är inte nöjd,

något saknas

Högst troligen ett mål

Du möter din ögon,

och undrar vad FAN gör jag här?

Resa

Klockan är tidig. Tåget går om nån timme. Fyllan igår drog ut på tiden, blev tre timmars sömn. Groggy reser han sig och lunkar in i köket, sätter på kranen. Han lutar armarna på var sin sida av diskbänken. Tar lite kallt vatten i kupade händer, och sköljer ansiktet. Inte speciellt uppiggande men mkt svalkande. Häller lite vatten i ett glas och sköljer ner en voltaren, nacken har betett sig som ett riktigt jävla as i veckorna fyra.

Hon säger till honom, "Vi har bråttom."

Med packade väskor springer de ut, kastar igen dörren och låser. Bussen som tar de till tågstationen avgår strax. Det blåser till storm, träden svajar och duggande regn piskar kinderna lite lätt. Han drar på sig luvan, går raskt. Bussen ska precis åka, de springer, hindrar bussen med viftande armar. De är ombord. "Phew, vi hann, tack." Busschaffören tittar på de med sur min och nickar. De betalar varsin biljett och sätter sig. De två har rest mkt senaste tiden, reser för att hylla nära och kära. Väl framme vid tågstationen är det brått igen, de rusar mellan perrongerna med fullpackade väskor. Här hann de, på tåget sätter de sig på sina platser och somnar snart. Sover djupt.