Rubens last.

Har aldrig tillhört en grupp, varken punkare, hårdrockare eller synthare. Det blev inte så. Fungerade bra själv.

Umgicks med mängder av vänner, det där med subkultur passade aldrig riktigt. Ruben hittade aldrig den där vännen man gör allt med. Du vet den där bästisen, brodern som tar en kula för dig och dito.
Ingen typisk gruppmänniska utan Ruben tog influenser från allt och kombinerade till eget litet människoliv. Lyssnade på hårdrock, men hiphop lockade lika mycket.

Idag vet Ruben att han fungerar bra som en par människa. En människa han har med sig, som orkar med honom.
Fortfarande idag har Ruben en massa vänner, men stora delar av dessa undrar och ifrågasätter hans beteende. Varför han inte hör av sig när det händer saker, eller ringer och bara snackar. Ruben gör inte det helt enkelt.
Det bara snurrar i skallen, konstant. Fokus finns inte, nya idéer, nya uppfinningar, nya texter, nya planer, nya dekorationsplaner.

Alla har olika uppfattning, "Kan du inte höra av dig ibland?" frågar någon. Jo, det tycker ju Ruben att han gör. Men vad tycker motparten? Vad fan betyder ibland för Ruben och vad betyder det för motparten?
"Vi gillar inte dig längre." Står det i ett sms, detta handlar om att motparten , i detta fall ett par, har hört av sig ett par gånger för att styra upp lite umgänge. Ruben tyckte inte att det gått så lång tid ännu. Motparten tyckte tydligen att tiden börja rinna ut.

På detta sätt håller det på, Ruben hör av sig i den mån han tycker är bra mesans motparterna har en syn där att höra av sig innebär i alla fall någon gång per månad.

Hur finner folk tid? Ringa alla sina vänner o nära någon gång i månaden?? Det går inte, ringer ingen istället.

Att leva i par fungerar bra, Ruben fann den eldsjäl som kan hantera honom och där håller han sig kvar, förälskelsen är enorm. Har varit det nu i tolv år, han har till och med gift sig. Här passar han in.

Sommarn tågar in.

En afton med ett skimmer av sommar. Våren hamnade i år i 27 club. Live fast, die young. Borta med vinden, nu trevar sommaren in. Tiden för öl, umgänge och solbränna. Vänta, bröllop va?
Det mycket viktiga bröllopet. Viktigaste bröllopet våran Ruben någonsin kommer attenda på. Hans eget, eller deras eget.
Ruben Indigo och Tiny Dancer pressas ihop och sammanfogas till ett fortsatt levende i symbios. Vackert.

Ruben känner en enorm lycka när han funderar på hela händelsen. Att få bestämma genom lag och massa byråkrati att man har ihop det och göra det till något ännu mer mäktigt tillsammans med kvinnan han älskar och
avgudar är sjukt spännande. Omgiven av de människor han högaktar och älskar mest i hela världen. Fy satan va häftigt.
Det är helt sjukt roligt, som våran Lars i big brother skulle säga...

Dikten om staden...

Ett utkast kanske eller en hel dikt/blueslåt?

Jag går över Varbergs torg, där ser man allt mellan drömmar och sorg.

Vidare genom stadens Brunnspark där doftar dekadens och knark. Jag saknar mina ungdoms dar, då kvällen genom staden bar.

Käftsmäll och folköl var dåtidens melodi, nu har man växt ur sin anarki.

Kyrkan ståtlig synes högt. Stirrar över bristen på folk tårögt.

Ateismen flödar utan att folk förstår, kyrkan där inte längre står.

Förändrings tid har tagit form. Det är dags för livets storm.

Villa, hus och unge. Vardagens snåriga dunge. Kaos och litterär okunskap ger folk en vardag med mycket mer smak.