Dikten om staden...

Ett utkast kanske eller en hel dikt/blueslåt?

Jag går över Varbergs torg, där ser man allt mellan drömmar och sorg.

Vidare genom stadens Brunnspark där doftar dekadens och knark. Jag saknar mina ungdoms dar, då kvällen genom staden bar.

Käftsmäll och folköl var dåtidens melodi, nu har man växt ur sin anarki.

Kyrkan ståtlig synes högt. Stirrar över bristen på folk tårögt.

Ateismen flödar utan att folk förstår, kyrkan där inte längre står.

Förändrings tid har tagit form. Det är dags för livets storm.

Villa, hus och unge. Vardagens snåriga dunge. Kaos och litterär okunskap ger folk en vardag med mycket mer smak.