En midsommarnattsdröm

Luften susar igenom. Det är kvavt ändå. Lukt av sprit och fylla stiger i luften och suger tag i näsan. Dagen efter midsommarafton.

Duschen slås på. Hör hur vattnet flödar. Herr Indigo bekymrar sig över att inte få duscha än på länge. Har annat att sköta först.
Duschen slutar tvärt. Första personen klar, fint. Ett steg närmre. Nästa person flyger upp och kastar sig in i på toaletten.

Mer bekymrad tittar Herr Indigo över rummet. En nyduschad och tre sovsäckstäckta män sträcker sig över rummet. Sängar överallt. Blickar vidare mot diskhon......Disk.
Det är bara att börja.

Sill, lax, grillolja och fetaostfläckig ruccola sköljs bort från tallrikarna. Midsommar. Herr Indigo drömmer sig bort under tiden han diskar, till gårdagen. Hur god all mat var och hur fantastiskt sällskap han hade. Tänk om varje dag var sådan. Mättnad känsla.

En vän på midsommar

Midsommar, närmar sig i all hast.
Fylla, glädje och kaos.

Ruben Indigo ska fira med vänner, av den bästa sorten. Vänner som givit styrka och glädje. Vackra människor. De håller alla en bit av hans liv i deras händer. Någon en större bit än någon annan.
Vän - Person som (viss) annan person känner väl samt hyser tillgivenhet för och tillit till men som vederbörande vanl. inte är släkt med.

Väskan som skulle hållas.

En stad med liv och rörelse. Där befinner sig Ruben. Promenerar igenom med sällskap av Tiny dancer. En kvinna som med sin röst förstärker Ruben, ger honom kraft.
Hon ger honom en självsäkerhet som är enorm, en känsla av att han är någon. Tiny dancer har länge befunnit sig i Rubens liv.

Tiny dancer sträcker fram en väska framför Ruben. Han tittar på den, funderar.
"Ska jag titta på den? Ska jag ta den? Ska jag skalla den?"

Efter en stund säger Tiny D, "Kan du hålla väskan?"

Ruben: "Jaha, du bara höll den där, jag förstod inte."

Tiny D fnissar.

Ruben: "Kommunikation är viktigt, allting blir enklare då"

Det här säger Ruben för att ännu en gång för höra Tiny Dancers röst. Den förtrollar, stärker och ger honom liv.
Kärlek är vackert.

Den förgyllda drycken

Ölprovning och Ruben Indigo är där. "Första gången" tänker han, "spännande".

En ärrad veteran i den förgyllda drycken stiger fram. Mannen har ett yttre som talar om många år i en slitsam bransch. Stripigt hår som kastas bak med hjälp av handen, den andra handen vilar lugnt på mannens mage. Flackar med blicken när han talar, en nervös och inte speciellt förberedd man. Tar saker och ting som det kommer.

När mannen däremot börjar tala blir Ruben som förstenad, aldrig har han hört någon tala vackrare om den förgyllda drycken än denna man. Ruben får första kannan i handen och häller upp en skvätt i glaset. Ganska lättsam smak, inte mycket att hurra för.
Däremot kanna numero dos.

Weißbier. En nyfunnen kärlek.
Ruben ger till synes ett lugnt yttre men inombords slår kroppen volter. Weißbier.
Smaken smeker halsen, tar en klunk till.

Veteranen tar ett litet glas med tandpetare i, vräker ut tandpetarna på bordet, grabbar tag i en kanna och häller upp. Smakar och sköljer runt i munnen och sväljer. Pratar vidare.

Ruben provar också att skölja runt i munnen, ännu en värld öppnas. Kvällen fortskrider i mycket fantastisk öl och trevligt sällskap.

Ett uns av smak smyger sig fram från gomseglet, det var många timmar sedan ölen smekte strupen, men än dock finns aromerna kvar.

Ibland dyker smaken upp i ett kort skede och Ruben känner ett välmående som stärker hela kroppen. Det var en smakupplevelse av rang.

Beslutsångest och oviljan att bestämma är vackert.

Att lida av beslutsångest må vara krävande. Allting tar längre tid. Laga mat, köpa en tidning, se på tv när det är flera kanalar med roliga program.
Ruben Indigo lider inte av beslutsångest, men när andra människor är inblandade låter han ofta de ta beslut om var och när man ska äta ihop, bowla eller spela biljard."Det ordnar sig" tänker Ruben.
Det säger Timbuktu. Timbuktu, egentligen Jason Michael Bosak Robinson Diakité. Coolt namn.

"Ska vi äta ihop idag? Jag vet inte när. Beronde på de andra, jag måste rätta mig efter de." säger Ruben.

"Ja, det kan vi. Vi hörs senare om exakt tid då, ringer du?" säger Herr Fogel

"Jao, jag ringer."

Ruben Indigo letar efter ställen att äta på, det visar sig att det är pannkaksdag idag. Då måste man äta ärtsoppa.
Minnet kopplar till en period i livet där varje Torsdag innehöll ärtsoppa. Skolan. En tid med raster och långa lov.
Ärtsoppa är äckligt, tyckte man då. Trött på det efter 36 - 40 gånger om året. "Det ordnar sig".

Ruben känner sig självständig, kan äta dessert före maten, behöver inte äta det någon slevat upp åt honom. Får sleva själv.
Trevligt känner Ruben inombords, att få bestämma själv.
Tänk om han vore 8 år och fick bestämma allting själv.Vad hade han gjort?! Gått i skolan? Ätit upp ALLT på tallriken? Knappast.

Telefonen ringer.

Ruben: "Hallå"

Mr Fogel: "Ska vi äta 11.40?"

Ruben: "Ja jo, kan vi göra. Det ordnar sig."

Mr Fogel: "Ses där nere då"

Ruben: "Japp, hej hej"

Ruben funderar över viljan att bestämma allt själv, men bestämmer inte själv. Låter andra bestämma. Vill att alla runt om ska må bra, och känner att för hans del ordnar det sig.

Skrattar åt sig själv. Känner att han inte behöver bestämma. Ruben vill göra saker han trivs med, och i detta fallet var det umgänget, så skit samma vad det blir för mat.
Allting ordnar sig till slut. Herr Indigo får säkert bestämma någon annan dag. Kanske som kung eller högsta hönset på ett toppföretag.

Dagen började med regn

Soligt och varmt, en dag som börjat med regn. Fotbollsmatch hägrar, men det är inte därför Ruben lyser. Ruben trånar efter sällskap och öl, fotbolls-EM innehåller de båda.

Ruben promenerar ner till sjöstadens strand, på vägen möter han gul-blå tröjor och förväntansfullt folk. Kvällen börjar med Spanien mot Ryssland, ingen bryr sig, det är hög musik och alla laddar för nästa match. Matchen tar slut, reklamen på tv4 syns på storbild. Musiken lugnar sig och försvinner.

"Bira, bira biraaa!" En man

"Bärs bärs bääärs!" Resten av folket

"Bira!!"

"Bärs!!"

"Bira!!"

"Bärs!!"

En konversation som handlar om glädje, förväntan, spänning, gemenskap och öl.
Ruben försökte starta hejaramsor, men det gick åt fanders. Koncentrerade sig på matchen istället, men det är svårt att berättiga ett handlade när man inte har intresset.

Härligt med seger!

Igelkott som substitut

En familj med förkärlek för djur ägde en hund som länge var vid deras sida. Men allting har sitt slut, även hundar. Barnen är utflyttade och en hund till blir bara för mycket.
På hundens favoritplats ligger nu en igelkott som vaknat efter vinterns ide. Hundens vattenskål finns kvar som minneslund, igelkotten dricker förnöjdsamt.
Hundägarna blir förtjusta och när det inte regnat på länge blir igelkotten serverad vatten. Troligen är det en hona.

Igelkottar blir 20-30cm långa och har en 1,5-4cm lång svans. Honan föder en kull på oftast 4 - 6 ungar under sommaren. Trädgården blir ett sommarkollo.
Det äter mask och sniglar, även en och en annan huggorm. Tydligen har de även en förkärlek för pannkakor, kattmat och sockerkaka.

Herr Indigo smakar på ordet sockerkaka och drömmer sig bort...... Sooockerkaaaka. Herr Indigo är en sucker för kakor.

Gurun Fernando

Ruben har idag laddats med inspiration. Frank Fernando är mentor, guru och till synes en nybliven vän.
Frank Fernando, en ypperligt trevlig man.
Varje gång de har möts hittills har Ruben fyllts med inspiration till olika tingest. En del har tagits tag i, en del har fallit i glömska. Men bloggandet, det startar idag.