Att lida av beslutsångest må vara krävande. Allting tar längre tid. Laga mat, köpa en tidning, se på tv när det är flera kanalar med roliga program.
Ruben Indigo lider inte av beslutsångest, men när andra människor är inblandade låter han ofta de ta beslut om var och när man ska äta ihop, bowla eller spela biljard."Det ordnar sig" tänker Ruben.
Det säger Timbuktu. Timbuktu, egentligen Jason Michael Bosak Robinson Diakité. Coolt namn.
"Ska vi äta ihop idag? Jag vet inte när. Beronde på de andra, jag måste rätta mig efter de." säger Ruben.
"Ja, det kan vi. Vi hörs senare om exakt tid då, ringer du?" säger Herr Fogel
"Jao, jag ringer."
Ruben Indigo letar efter ställen att äta på, det visar sig att det är pannkaksdag idag. Då måste man äta ärtsoppa.
Minnet kopplar till en period i livet där varje Torsdag innehöll ärtsoppa. Skolan. En tid med raster och långa lov.
Ärtsoppa är äckligt, tyckte man då. Trött på det efter 36 - 40 gånger om året. "Det ordnar sig".
Ruben känner sig självständig, kan äta dessert före maten, behöver inte äta det någon slevat upp åt honom. Får sleva själv.
Trevligt känner Ruben inombords, att få bestämma själv.
Tänk om han vore 8 år och fick bestämma allting själv.Vad hade han gjort?! Gått i skolan? Ätit upp ALLT på tallriken? Knappast.
Telefonen ringer.
Ruben: "Hallå"
Mr Fogel: "Ska vi äta 11.40?"
Ruben: "Ja jo, kan vi göra. Det ordnar sig."
Mr Fogel: "Ses där nere då"
Ruben: "Japp, hej hej"
Ruben funderar över viljan att bestämma allt själv, men bestämmer inte själv. Låter andra bestämma. Vill att alla runt om ska må bra, och känner att för hans del ordnar det sig.
Skrattar åt sig själv. Känner att han inte behöver bestämma. Ruben vill göra saker han trivs med, och i detta fallet var det umgänget, så skit samma vad det blir för mat.
Allting ordnar sig till slut. Herr Indigo får säkert bestämma någon annan dag. Kanske som kung eller högsta hönset på ett toppföretag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar