Fiktiv indikation

Ruben Indigo är ensam. En rysning av förtret åker kana över ryggraden. Ensamheten tar över hans sinnen, talar om att det är skam att vara ensam. Han har sig själv att skylla.
Vännerna stod en gång vid hans sida och de mötte faror tillsammans.

Han sökte svar genom att lämna vänner och familj. Fann bara ensamhet. Sitter i en lägenhet tillsammans med Herr Ågren. De pratar om ditten och datten, men varje diskussion slutar i att båda är tysta, tittar varandra i ögonen, känner varandras närvaro och brister ut i gråt.

De hatar varandra, Herr Ågren och Herr Indigo. Men det finns en gnutta kärlek där emellan. Annars hade umgänget sedan länge varit över. I deras vildaste diskussioner finner Indigo sig själv ofta sittande kvar, när Ågren lämnat rummet, gråtandes för sig själv.

Han vill mycket mer med livet, men allt har stannat, klockan står på 12:00. Har gjort det i de senaste åren. Den går inte att starta, Indigo är kvar i ett liv som började när klockan stanna, och inte förrän han lämnar detta kommer klockan att starta. Indigo måste leta reda på ett nytt sätt att leva annars kommer klockan aldrig ticka igen.

Skyll på chokladen

En snesteg på internet och allting blev mycket dyrare. En förvirrad Ruben sitter och trilskas med biljetter Sverige runt på Statens järnvägars hemsida. Hittar något som kan komma kallas det billigaste alternativet. Borde inte använda ordet billig och SJ i samma mening, text, fanzine eller något annat tillfälle i livet. I detta fallet händer det ändå.

Ruben Indigo är nöjd, klickar febrilt. "Vad i helvete", Ruben stannar upp. "Vad fan är det jag köpt?" säger han rakt ut i luften. De andra i rummet tittar på honom, han befinner sig på sin arbetsplats. Generellt är det bara Ruben som pratar om något annat än jobb i detta rum.
Även denna gång, han får kyliga blickar som betyder något i stil med "Vill du ha uppmärksamhet nu igen din narccistiska glappkäft."

"Ja det vill jag" tänker Ruben. Ingen säger något.

Ruben Indigo förblir tyst, vill inte alltid vara den som stör tystnaden. Grubblar för sig själv över vad han gjort.
Köpt en biljett från västkusten till östkusten. Inga konstigheter med det, Ruben har gjort det många gånger förut. Denna gång var annorlunda, det var som någon smugit ner något i den alldeles för heta chokladen. Han var inte i sitt sinnes fulla bruk.

Han skulle befinna sig i Göteborg, och där ifrån går tåg direkt till Stockholm. Men denna resa skulle ta honom från Västra götaland genom Halland ner till Skåne, vända uppåt genom Småland för att sen närma sig Stockholm. Sex timmar tågresa för niohundrafemtioen kronor.

Detta var inte vad som var tänkt, "Varför köpte jag biljetten? Är jag full? Har någon lagt piller i min choklad?" tankarna störde Rubens koncentration. Fokus skulle ligga på att bli av med biljetten. Hade valt alternativet att få biljetten hemskickad med faktura. "Gött, då kan jag avboka."

Slår en pling till SJ och väljer i telefonmenyn att avboka, KLART! Det gick igenom, "puh, var inget att oro sig för där inte" säger han efter att han lagt på luren. Fortfarande inga reaktioner från kollegorna, tittar frågande på honom men säger inget. Herr Indigo trånar efter en fråga om vad som hänt eller vad har du råkat göra. Inget händer, han fortsätter sin arbetsdag utan att köpa bussbiljett. Är alldeles för uppspelt av chokladen. Inväntar hemgång.

Ett par dagar senare.

Ruben Indigo kommer hem efter jobbet. "Älskliiiiing, jag e hemma" ropar han glatt. Inget svar, posten ligger på golvet framför fötterna. Ett av breven är helvitt utan avsändare. Ruben Indigo står det, tillsammans med hans adress.
Plockar upp posten, traskar fram till köksbordet. Placerar posten på borde och tittar granskande på det vita kuvertet "SJ brukar skicka breven på det här viset, men jag har inte köpt något från dem, eller?" ältar han för sig själv i huvudet.
Stoppar ner fingret och drar, ritsch, plockar upp innehållet. En biljett runt hela södra Sverige Från Göteborg, genom Sydsverige upp till Stockholm. Underligt, denna biljett är avbokad. Han ringer SJ's kundtjänst och meddelar hur det ligger till.

Ruben I: "Hej, jag har en biljett här som kom hem till mig fastän jag avbokat den. Varför? Ska jag bara hoppa över att betala för den?"

Kundtjänstman: "Hej. Vad är det för bokningsnummer?"

Ruben I uppger bokningsnummret och inväntar en förklaring varför biljetten skickas även om han avbokat.

Kundtjänstman: "Vad står det på biljetten förutom var du ska? Kanske något om Kan ej ombokas?"

Ruben I: "Jo, det står det här. Men jag avbokade den en kvart efter jag köpt den. Det måste vara möjligt eller?"

Kundtjänstman: "Nej tyvärr. Kan du inte åka får du ge bort biljetten eller sälja den. Tack och hej." Klick.

Ruben Indigo tittar på biljetten förtvivlat. Han vill inte åka den där resan, vill bara åka rakt fram och hem.

Dagarna går och dagen då biljetten ska användas kommer snart att gry. Ruben I är trött och irriterad, vill festa ikväll och spendera tid med vackra människor. Om han ska åka med SJ måste han börja dagen med att åka söderut klockan tio, anlända vid elva och där i två timmar invänta tåget som ska ta honom genom Sydsverige.
Slår in swebussexpress.se på datorn, klickar fram en biljett. Stu/Ung GBG - STHLM, trehundrafyrtioåtta kronor. Taget! Resan börjar tio i fyra och avslutas med lite rondellkörning klockan fem över tio. Lång resa, trånga säten men Ruben Indigo har segrat! Han får spendera tid med vackra människor och festa utan att oro sig för att åka bakfull på ett tåg han skulle hata mer än om himmeln ramla ner.

Dag efter dag

En dag i sänder. Carpe diem - fånga dagen. Solen sprider värme och lycka.

I veckan var Ruben Indigo på bröllop. Fantastiskt vackert. Ett natrureservat med utsikt över havet, där inföll vigseln. Ruben kände lycka för de två, samtidigt vemod.
Herr Indigo kanske aldrig gifter sig. "Vill jag gifta mig?" säger han för sig själv.
Som ateist känns det fel att ingå i giftermål. Det är väl ett religiöst påfund?

Läser på om giftermål.
Rättshistoriskt är giftermål, eg. giftermålsavtal, en term som hänför sig till det avtal som enligt de medeltida landskapslagarna slöts i samband med att giftomannen gav kvinnan till brudgummen. Giftomannen skulle då hålla ett tal, "giftermålet", som av lagtexterna att döma var strikt formbundet. Senare kom termen att beteckna den ceremoniella handling varigenom ett äktenskap ingås.

Ruben inser att skylla på religionen gick inte. Att han är för snål går inte heller. Feg kanske? Det känns som en bra anledning.
"Man känner sig helt enkelt inte redo." tänker Ruben.

Inte redo. Inte nu. Har all tid i världen. Prioritera i livet. Viktigast är det som sker först. Eller var det felprioriterat.
Nej, inget jävla carpe fucking diem här inte.