Dag efter dag

En dag i sänder. Carpe diem - fånga dagen. Solen sprider värme och lycka.

I veckan var Ruben Indigo på bröllop. Fantastiskt vackert. Ett natrureservat med utsikt över havet, där inföll vigseln. Ruben kände lycka för de två, samtidigt vemod.
Herr Indigo kanske aldrig gifter sig. "Vill jag gifta mig?" säger han för sig själv.
Som ateist känns det fel att ingå i giftermål. Det är väl ett religiöst påfund?

Läser på om giftermål.
Rättshistoriskt är giftermål, eg. giftermålsavtal, en term som hänför sig till det avtal som enligt de medeltida landskapslagarna slöts i samband med att giftomannen gav kvinnan till brudgummen. Giftomannen skulle då hålla ett tal, "giftermålet", som av lagtexterna att döma var strikt formbundet. Senare kom termen att beteckna den ceremoniella handling varigenom ett äktenskap ingås.

Ruben inser att skylla på religionen gick inte. Att han är för snål går inte heller. Feg kanske? Det känns som en bra anledning.
"Man känner sig helt enkelt inte redo." tänker Ruben.

Inte redo. Inte nu. Har all tid i världen. Prioritera i livet. Viktigast är det som sker först. Eller var det felprioriterat.
Nej, inget jävla carpe fucking diem här inte.