Ett övergivet inlägg är funnet och blir nu publicerat.

Ruben trivs inte med sin arbetsplats. Det är en icareklam dagligen, utan det lyckliga.
Chefen är en retarderad gubbe, en pratkvarn. Krokodil. Stor mun, små öron. Chefen fick jobbet genom att kunna snacka, bevisligen kommer inte det räcka nu när det märks att han inte kan praktisera det hela. Ruben irriterar sig på den genre av människor, de är många. Snackar och snackar, men kan praktiskt taget ingenting förutom att hylla sig själva.

Han är normallängd men bred, och han har råttfärgat hår och en ö av hud i mitten på skallen. Jeansen sitter precis under magen. Magen hänger över som på en svulstig gris. Han kan säkerligen inte se sin kuk utan att titta i en spegel. Bredrandig tröja som gör honom ännu bredare, och på det en oljerock. Ser ut som en luffare.

Rubens chef är en man utan varken finess eller uppmärksamhet. Kan inte ens håll EN bolljävel i luften, tappar alla bollar konstant och får aldrig ihop dem igen.

Kunskapstörstande i fight med friheten!

Ruben Indigo har aldrig haft mycket tycke för att läsa sig till kunskap. Han vet att han kan, men det handlar om mycket mer. Kunskap från läsande och studerande. Tid.

Ruben älskar att känna sig fri från uppgifter. Efter jobbet finns inget som hindrar eller upphåller hans tid. Han kan göra vad han vill. Underbar känsla.
Men ofta törstar Ruben efter mer kunskap, färdigheter och idéer.
Idéer har han, sprutar av idéer till vad som ska göras i livet. Bland annat lära sig japanska, spela gitarr, munspel. Göra en låt? Starta ett vandrahem utomlands? Öppna egen affär i Sverige?

En inre konflikt. Att inte få mer kunskap konstant skapar tomhet, tomhet som måste fyllas. Friheten att inte ha några krav skapar tomhet hos Ruben. Han vill lära sig nytt men inte av tvång och samhällskrav.
Då kommer ljuset. Kvällskurser, ett verktyg av samhället för att låta skoltrötta och idérika människor lära sig något nytt.

Där ska Ruben spendera sina höstkvällar. Lära sig språk, instrument, kanske börja spela tuba? Leva ett liv på sergelstorg med endast tuban som ägodel och tjäna på att spela.
Hösten är i annalkande. Frihet efter jobbet kommer fyllas med kurser, exaltation fyller Ruben!
Frihet som var tomhet är nu en halv vecka med frihet som inte längre känns tom och andra halvan av veckan med kunskapsgivande kurser. Ett överenskommande mellan friheten som Ruben älskar och kunskapstörstandet som måste släckas. Perfektion!

Sommarregn och lövträd

Regnet piskar asfalten, träden och bladen. Det skulle inte regna nu. Ruben och Tiny D har handlat take away. Ruben kör en sushi, underbart. Wasabin är grön av kärlek, smakar lika ljuvligt som choklad en kväll när man är ensam och behöver endorfiner.

De befinner sig utomhus. Tänkte äta i en park. Kasta sig ner på marken under ett högt och lövbeklätt träd. Bara några droppar tränger igenom, slår upp ett paraply. Det smattrar mot plasten.

Mys. Kärlek. Mat. Regn. Allt under ett paraply i augusti. Pinnarna i högsta hugg, de turas om att hålla paraplyet. Varannan tugga.

Asfalten luktar, vattnet kyler av. En doft som påminner om en regniga dagar på sommaren. Ruben har bra minnen av doften. "Sitter i ett tält, doften av blöt asfalt sprider sig. Nyvaken, hör dragkedjan på tältet." Underbara känsla.

Ruben gillar regn, det för tankarna till mysig barndomsminnen och det svalkar i värmen. Regn, världens egna kalla öl.

Upprörda känslor i herarkistegen.

Ruben får en uppmaning från huvudkontoret. Han läser och funderar. Det är en uppmaning till att arbeta efter andras regler. Alltid någon annan som bestämmer reglerna.

Efter en stunds betänketid bestämmer han sig. Tar ett steg ut. Faller, faller långt ner. Dör inte. Marken tar emot och han reser sig. Svarar med att det är inte han personligen som förlorar om han inte följer deras fotspår. Utan i långa loppet de själva.

Ett mail skapar känslor, om det skrivs på rätt sätt. Ruben skapade känslor, upprörda sådana.

Inom loppet på en timme kallas Ruben Indigo till sin närmaste chef för ett samtal. Ruben skrattar inombords när han får höra vad det handlar om.

Mailet han har svarat med har vidarebefodrats genom hela kedjan och upp till Rubens chefs chef. Han har sen skicka vidare och beskrivet för Rubens chef att "raljanta mail vill vi inte ha att göra med".

Ruben fick höra att ska han skriva mail till kontoret måste han vårda sitt språk och vara mer ödmjuk. Det är då det fungerar. Aldrig höja rösten eller vara kaxig mot kontoret. Då är det alltid vi, fotsoldaterna, som gör fel i slutändan. Allt ska accepteras när man är i fält.

Herarki är galet. En person vågar inte diskutera och lösa konflikt, skickar vidare problemet. Till slut handlar det hela om att skrämma skiten ur de anställda från att våga höja rösten.
Droppen är spilld. Raljanta mail är det enda kontoret kommer få från Ruben I från denna dag i ära.

Sömnlös med Satan

Det bultar. Blodet pumpar igenom blodkärlen. Hör varje slag. Han vill skrika ut i smärta, men spänner handen och sätter naglarna i fingrarna, koncentrar sig för att inte känna.

När blodet pulserar börjar det klia. Får inte röra!

Någonting har hänt med Rubens ena öra. Det svider och kliar. Tappar en del av hörseln som han värderat högt. Ruben har länge värdesatt väl fungerande organ och sinnen.
Något vill inte ge Ruben Indigo lycka. Ingen hög musik, inga störande ljud, bara naturen som krossar och spelar honom ett spratt.

Vem hade väntat sig en form att tinnitus även kallat "Djävulens Orkester" skulle drabba Ruben för att han njöt av sommaren och vattnet?

Djävulens orkester fann Ruben som det ända vackra med tinnitusen. Djävulen spelar hos Ruben Indigo. Djävulen spelar för Ruben Indigo.

Ett av de fem sinnen. Hörseln. Kvasihörsel. Det räcker inte. Ruben I vill vara fullständig.

Nu börjar en till natt för Ruben, lyssna på Djävulens orkester. Inte kunna somna. Vakna mitt i natten. Smärta. Olidligt ljud.

Sömnlös natt.