Ruben får en uppmaning från huvudkontoret. Han läser och funderar. Det är en uppmaning till att arbeta efter andras regler. Alltid någon annan som bestämmer reglerna.
Efter en stunds betänketid bestämmer han sig. Tar ett steg ut. Faller, faller långt ner. Dör inte. Marken tar emot och han reser sig. Svarar med att det är inte han personligen som förlorar om han inte följer deras fotspår. Utan i långa loppet de själva.
Ett mail skapar känslor, om det skrivs på rätt sätt. Ruben skapade känslor, upprörda sådana.
Inom loppet på en timme kallas Ruben Indigo till sin närmaste chef för ett samtal. Ruben skrattar inombords när han får höra vad det handlar om.
Mailet han har svarat med har vidarebefodrats genom hela kedjan och upp till Rubens chefs chef. Han har sen skicka vidare och beskrivet för Rubens chef att "raljanta mail vill vi inte ha att göra med".
Ruben fick höra att ska han skriva mail till kontoret måste han vårda sitt språk och vara mer ödmjuk. Det är då det fungerar. Aldrig höja rösten eller vara kaxig mot kontoret. Då är det alltid vi, fotsoldaterna, som gör fel i slutändan. Allt ska accepteras när man är i fält.
Herarki är galet. En person vågar inte diskutera och lösa konflikt, skickar vidare problemet. Till slut handlar det hela om att skrämma skiten ur de anställda från att våga höja rösten.
Droppen är spilld. Raljanta mail är det enda kontoret kommer få från Ruben I från denna dag i ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar