En tid har kommit för Ruben. Där tiden läker alla sår. Ruben är en skadad man, kroppen förtär honom. Benen gör ont, revbenen. En spricka i tid och rum. Allt står stilla, tiden, jobbet, framtiden, när tiden står stilla läker inga sår.
Ruben känner sig svag, tappar fotfästet. Faller till marken. Vaknar till, liggandes på golvet.
"Var är jag?!" Han har svimmat....
För första gången i livet har Ruben svimmat, och av smärta. Det känns nytt och främmande, väldigt skrämmande känsla. Aldrig vill han att detta ska hända igen.
Tiden står dock stilla, inga sår läker. Han kommer förevigt pinas av smärtan i bröstkorgen. Spruckna revben gör honom utmattad, trött och väldigt deprimerad och sur.
Ruben är inte sig själv, utan någon annan med ett tjurigt anlete och trött beteende.
Smärta är Rubens nya dagslända, Den väcker honom, är med honom hela dagen och slocknar på natten, för att nästa dag pånytt födas och vara med honom ännu en dag, ännu en tid.
Tiden står still och smärtan kommer förevigt vara med Herr Indigo.
Han somnar och smärtan dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar