Radarn

Ruben har gjort det igen. Hans ögon är något av en scanner. Alla ansikten han träffat finns kvar och radarn som han har bakom örat reagerar fort när ett objekt närmar sig. Ruben uppmärksammar händelser i vardagen lite mer än andra. Det är sällan någon kan passera honom utan att han ser de först. Ruben är den som väljer om det ska hälsas eller inte. Inte dem.

Två herrar från ett yngre liv syntes till. Två vänner till Rubens bror.

Tiden var knapp. Tiden sedan de sågs sist var lång. De två hade varit på konsert. Ruben och de båda kunde snart konstatera att tiden var snart inne och tuben rullade in. Snacket dog och Ruben höll tempot uppe. Sprang. Kasta sig mot dörrarna som stängdes. In med ena armen. pressar upp med handen. Han hann.

Häftigt att mötas mitt på en plats, mitt på natten. Sannolikheten var inte hög.

Farbror Ruben

Ruben är numera farbror. Det är en märklig känsla.

När Ruben träffar människan som numera är hans brorson kan han inte annat än att älska denna individ från första minuten. Det går en känsla genom kroppen att man har mer gemensamt med den unge än andra ungar. Något är speciellt. Givande. Han är speciell.

Människor träffas av en anledning. Ruben skulle inte existera om inte hans föräldrar hade mött varandra den där dagen 1975. Den specifika dag som fick de att finna varandra. Ruben tänker på det.

Ruben är hjärtopererad. Tre veckor gammal opererades han. Om hjärtläkarens föräldrar aldrig träffats, hade aldrig Ruben blivit opererad av just honom. Hade Ruben då dött?

Om Rubens farföräldrar aldrig träffats hade Rubens far aldrig funnits och inte då heller Ruben. Då hade Ruben aldrig träffat alla människor han idag känner. Hade inte berikat sitt eget och andra människors liv.

Hur många människor är det som inte existerar för att just Ruben ska kunna existera?
Alla de vars föräldrar inte har träffats.
Förvirring.