Ruben är ingen svår man att charma. Han älskar alla människor stora som små, fula som snygga, charmiga som spydiga. Ruben tycker nämligen att karaktär är en viktigt egenskap hos en människa. Är det någon som du själv vill vara älskar Ruben dig väldigt mycket. Är du en person någon andra tycker du ska vara funkar du i Rubens ögon, men han tappar ofta intresse och du blir en han tycker om men inte lägger någon energi på. Ruben anser sig själv vara en karaktär. Ibland kan han kanske ses som en man som lyssnar på andra och följer andra. Men icke. Det försigår så mycket i hans huvud att det inte ens går att uttrycka i ord. Ingen skulle förstå Rubens sätt att vara på om han skulle börja uttrycka alla sin tankar. Folk skulle bli skrämda, upprörda, rörda, charmade och förvirrade på en och samma gång. Förvirrade är många som blir när de blir insläppta i Herr Indigos huvud. Där finns tankar och ideér som skulle kunnat tillhöra en filosof som levde under 1400-talet men som aldrig blev känd.
En episod i Rubens liv promenera han från Universitet där han läste mot byn där han skulle införskaffa föda. Han promenera med sina nyfunna vänner Rockarn och Punkrockarn (de namn är de givna vid denna stund men de kan komma ändras om bättre namn finnes) när de finner en sten som är beklädd i hår. Ruben håller låda större delen av promenaden och lyckas även nu avbryta sig själv genom att utbrista i ett skräckfyllt utrop "Titta, en hårig sten!". De båda vännerna stannar upp och tittar undrande på Ruben där han står och pekar med ett darrigt finger. De utbrister snart i skratt och förväntar sig att även Herr I borde inse sitt misstag och skratta i kör. Han fortsätter peka och dessutom uppmanar att någon av de två ska utforska tingesten. Ruben I har inte för avsikt att närma sig en decimeter till, den håriga stenen är ett sjukt fenomen som säkert kan vara något dödligt.
De här har jag svårare att minnas men det kan varit så att Punkrockarn fick bli den som fick stå ansikte mot ansikte med den håriga stenen. Han var nog den som var mest vågad av de tre och dessutom från England, de är ju lite mer crazy där. Han klättrar över ett staket och hoppar ner tre meter ifrån. Sakta, sakta närmar han sig stenen och till slut petat på den. "Helvete, det är hår! Men den är mjuk." Alltså kan man snabbt konstatera att det inte är en sten. Fortfarande väldigt lik en sten i utseendet. Rockarn står fortfarande och viker sig av skratt och tror nog inte att varken Ruben eller Punkrockarn förstår hur sjuk deras konversation låter för förbipasserande. Punkrockarn plockar upp den håriga stenen som visar sig vara en liten pälsbeklädd handväska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar