I väntan på väktare och polis

I tunnelbanetrafiken kvällstid händer mycket. Ruben står och åker precis vid dörrarna som han brukar. Intresset att titta på folk och deras beteenden är stort och vid dörrarna ståendes har han bäst utsikt. Han ser tidigt att det är kontrollanter ombord denna kväll. Klockan är 23:52.

De är runt 7 stycken män som ska kontrollera biljetter och bötfälla i det fall att någon inte har en giltlig biljett. Många har biljetter och deras promenad genom vagnarna går fort framåt. Snart är de vid Ruben. Han visar upp sin biljett och inget mer med det. Nästa person dock som sitter vid ett fyrapersons säte, han har inte någon biljett. Kontrollanten blir sur och ber honom gå av tåget för att skriva en bot. Då dyker han upp, dagens ungdom. Helt fantastiskt roligt börjar den här ungdomen säga till killen utan biljett att inte gå av. Uppmanar honom. Han stannar på tåget och är helt förvirrad. Kontrollanten tjatar att han ska gå av, plötsligt står alla kontrollanter i en klump och snackar med varandra och grabben utan biljett. Mycket stökigt och grabben utan biljett ser nervös ut. Den härliga ungdomen uttrycker sina tankar och säger saker som "Ni har inga rättigheter att tvinga av honom." En av kontrollanter uttrycker ett "Håll käften" och ungdomen upprepar "Ska jag hålla käften? Haha. Vad gör du annars? Jag har inte gjort något fel." Vilket han inte heller har. I Sverige har vi yttrandefrihet och det innebär väl att man får säga vad man vill. Sen har vi väl också en lag som heter förargelseväckande beteende och det är väl där ungdomen skulle hamna i värsta fall.

Vid liljeholmen 23.55 får de av grabben utan biljett för att skriva en bot. Ungdomen är fortfarande kaxig och säger nu "Ni är värdelösa, era jobb är de sämsta man kan ha!" Varav en av kontrollanterna reagerar starkt och ber ungdomen följa med av vagnen "så ska vi se hur tuff du är". Ruben funderar, var det ett hot från kontrollanten sida? Ungdomen svara med att säga till dem att suga hans kuk.

En annan kontrollant som lägger armen över den "hotande" kontrollanten för att hålla tillbaka honom säger till ungdomen "Häftigt tarzan, väldigt moget, ha en trevlig kväll nu tarzan." Där tycker Ruben att de hela borde varit färdigt. Ungdomen fick sagt sitt och kontrollanterna fick "satt honom på plats" genom att kalla honom Tarzan. Ungdomen hade som han själv sa inte gjort något olagligt direkt, förutom då stört "ordningen".

Men Sverige som ännu inte är någon polisiärstat eller ett facsistsamhälle där man får störa ordningen utan att det är ett större lagbrott borde alltså inte bli polisärenden.

Dörrarna på tåget stängs inte. Ruben ilsknar till. Han hade en betald biljett tillsammans med många andra på tåget och får nu inte åka hem?

Ruben lutar sig ut "Vad håller ni på med nu? Kollektiv bestraffning är ännu mer olagligt än något som hänt ikväll!!"

- Vi kommer strax åka, vi väntar på polis, svarar en av kontrollanterna.

En kille som också observerat det hela reser sig och går ut för att prata med kontrollanterna. Tunnelbanechauffören ropar upp i högtalaren att "Vi kommer stå här i väntan på väktare." Ruben funderar igen, är det vakter eller polis vi väntar på? Var det ännu ett försök att skrämma ungdomen på genom att kalla det polis. Varför kallade de på vakter och polis? Vuxna män som får höra lite oförskämda kommentar från en ensam ungdom. Ruben som själv jobbar i ett yrke där man ibland får höra att man gör ett dåligt jobb av kunder, som inte direkt har någon aning om hur yrket går till, har lärt sig hur man sorterar bort de befogade kommentarerna från skitsnacket och låter det rinna av.

Borde inte dessa vuxna män som var sju mot en kunde väl gjort detsamma, istället för att be ungdomen följa med ut och slåss eller vad de nu ville åstadkomma.

Ruben lutar sig ut igen och ropar till vakterna "Alla vi som hade giltlig biljett ska alltså inte få åka hem? Vi har ju betalat och vill bara hem. Det är ju mitt i natten!" Inget svar men någon kontrollant skruvar på sig och tycker nog det känns lite överdrivet.

Ungdomen och Ruben snackar lite snabbt, Ruben säger till honom att han kanske borde gå längre bak och sätta sig då kanske de inte hittar honom. Ungdomen svara med att han skiter i det här och går av tåget, promenerar därifrån. Inga vakter eller polis har hunnit dyka upp och tåget stänger nu dörrarna för att åka.

Till alla er som igår blev våldtagna, misshandlade eller rånade runt 23:58 - 00.15 kan ni tänka att sju män behövde väktare och polis hjälp mer än er för en 17-åring bad männen suga hans kuk. Om poliser har tid att rycka ut på sådana här ärenden verkar Sverige vara på väg att bli ett land där ordning är viktigare än upprättelse av lagen och då skulle i alla fall Ruben se att dessa kostnader lades på patrullerande polis som räddar folk i nöd istället för att de sitter och väntar på skituppgifter.

Det hela har blivit förstorat, en höna av en fjäder.

Nere på tio.

Känslorna har skruvat sig. Herr Indigo har aldrig mått på det här viset. Något flög över honom. En skur av tankar och beslut.
Vad som utlöste utbrottet kan han inte förstå. Herr Indigo vill inte vara här, han ville inte hamna här. Har hållit det här stadiet borta, redan som barn lärde han sig stänga ute och hålla borta ledsna och låga känslor. Alltid hålla god min och vara den som är glad och pigg.
Utbrott av ilskna slag har kommit, ett fåtal gånger. Förr handlade det om när Ruben Indigo själv var i trångmål. Nu handlar allt om en annan själ än hans egen. Det får honom att handla i absurdum när situationen är invecklad. Rubens sinne är knäckt efter gårdagen, vet inte hur det ska repareras. Tiden läker alla sår, Rubens syn är nog att revan blir större med tiden. Till slut brister skiten.

This morning.

Gårdagen var helt fucked up. Allting började bra. Sköna människor med och skön stämmning. Dricka några bärs med folket från jobbet för att sen sluta upp med sitt crew. Därifrån gick kvällen framåt, som den bör. Dricka bärs och snacka för att senare besöka krog och spela biljard och dricka mer öl. Sen bröt helvete lös. Av någon satans anledning fick Ruben sig en spark rätt i huvudet som gav honom ett känslosvall som inte går att förklara med ord. En storm blossades upp ovanför honom och han vandrade rakt in i sorgens skog. Gick av på mitten. Kvar var han och Tiny Dancer. Ruben förstörd. Saint var där också. The Saint MacManus. En vän till Ruben sen ett gäng år tillbaka. Mycket bra vän. Han är en trygghet i vardagen. Han styr upp evenmang och händelser med hela gänget. Sköts bra. Ruben backades upp bra av sina vänner. När väl stormen lagt sig har Saint och resten av folket lämnat Ruben och Tiny för sig själva.
En förvirrad chansning på att ta en bulle ordnar deras hemresa. Lite färdkost med jordnötter och vatten. Chaffisen snyltar lite jordnötter och snackas lite skit i bilen. Skön snubbe.

Rubens huvud värker som aldrig förr. Avslutet på krogen blev utav total utmattning och huvudet började värka redan där. Morgonen vaknar Ruben till, blod på armen och händerna. Näsblod. "Vad fan?!" Huvudet värker som bara helvete. Blod rinner, springer mot toan och trycker upp papper i näsan. Helt fullt med blod, det går att snyta ut skiten. Näsan tömd slutar det blöda snart. Fortfarande helt utmattad och förvirrad. "Vad i helvete svepte över mig igår. Jag har fortfarande känslorna kvar och är helt matt." Känns inte bara som ett fyllekör. Utan vardagen verkar knäcka Ruben. Långsamt.
Han tror inte på att gå in i väggen. Men hans mor har talat om för honom om stresskullen. När man känner stress stiger man snabbt upp för kullen tills man peakar av stress. Man måste ner igen. Men det går så otroligt mycket långsammare. Ta ner en stressnivå tar flera månader längre tid än att få upp nivån. Den processen tror sig Ruben vara i. Det kommer dock ta ännu längre tid nu. Han är halt och nästan blind förtillfället.

Huvudvärken lägger sig inte. Han är förstörd, ögonen känns fortfarande svullna. En dag måste han slå tillbaka, känna lugnet. Se att allting ordnar sig. Den tiden är dock inte nu. Mycket står på spel nu, Ruben har inte tid att grotta in sig hur han mår eller vad han borde göra. Nu måste alla hinder förintas. Knäckt eller hel. Ärenden måste skötas.