Gårdagen var helt fucked up. Allting började bra. Sköna människor med och skön stämmning. Dricka några bärs med folket från jobbet för att sen sluta upp med sitt crew. Därifrån gick kvällen framåt, som den bör. Dricka bärs och snacka för att senare besöka krog och spela biljard och dricka mer öl. Sen bröt helvete lös. Av någon satans anledning fick Ruben sig en spark rätt i huvudet som gav honom ett känslosvall som inte går att förklara med ord. En storm blossades upp ovanför honom och han vandrade rakt in i sorgens skog. Gick av på mitten. Kvar var han och Tiny Dancer. Ruben förstörd. Saint var där också. The Saint MacManus. En vän till Ruben sen ett gäng år tillbaka. Mycket bra vän. Han är en trygghet i vardagen. Han styr upp evenmang och händelser med hela gänget. Sköts bra. Ruben backades upp bra av sina vänner. När väl stormen lagt sig har Saint och resten av folket lämnat Ruben och Tiny för sig själva.
En förvirrad chansning på att ta en bulle ordnar deras hemresa. Lite färdkost med jordnötter och vatten. Chaffisen snyltar lite jordnötter och snackas lite skit i bilen. Skön snubbe.
Rubens huvud värker som aldrig förr. Avslutet på krogen blev utav total utmattning och huvudet började värka redan där. Morgonen vaknar Ruben till, blod på armen och händerna. Näsblod. "Vad fan?!" Huvudet värker som bara helvete. Blod rinner, springer mot toan och trycker upp papper i näsan. Helt fullt med blod, det går att snyta ut skiten. Näsan tömd slutar det blöda snart. Fortfarande helt utmattad och förvirrad. "Vad i helvete svepte över mig igår. Jag har fortfarande känslorna kvar och är helt matt." Känns inte bara som ett fyllekör. Utan vardagen verkar knäcka Ruben. Långsamt.
Han tror inte på att gå in i väggen. Men hans mor har talat om för honom om stresskullen. När man känner stress stiger man snabbt upp för kullen tills man peakar av stress. Man måste ner igen. Men det går så otroligt mycket långsammare. Ta ner en stressnivå tar flera månader längre tid än att få upp nivån. Den processen tror sig Ruben vara i. Det kommer dock ta ännu längre tid nu. Han är halt och nästan blind förtillfället.
Huvudvärken lägger sig inte. Han är förstörd, ögonen känns fortfarande svullna. En dag måste han slå tillbaka, känna lugnet. Se att allting ordnar sig. Den tiden är dock inte nu. Mycket står på spel nu, Ruben har inte tid att grotta in sig hur han mår eller vad han borde göra. Nu måste alla hinder förintas. Knäckt eller hel. Ärenden måste skötas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar