Distans är som frilans.

Väntan är lång. Snart är lyckan återfunnen. Kvinnan som förgyller Rubens vardag har snart återvänt. Han är förväntansfull.

Rubens självdestruktiva beteende kommer sluta abrupt vid hennes ankomst. Har levt i ett liv i limbo senaste sex månaderna. Att vara i förhållande men inte få kramas och träffas. På andra sidan att leva som en riktigt nergången och ensam ungkarl med sprit, fest och rock n roll, men utan att få ligga runt. En Hank Moody utan damer. Ruben är inte mycket för distansförhållanden. Om kärleken snart till honom återvänder kommer hans levende att styras upp och hans självhat kommer minska. Att inte ha någon annan att bry sig om än han själv är inte nyttigt. Han bryr inte om sig själv. Utsätter sig för det värsta gång efter gång. Till slut skulle han kollapsa.

Med tankar som svävar runt ett snart återseende gör honom snabbt friskar i sig själv och börjar sakta men säkert styra tillbaka ett sundare levende där han inte förtär sin själ i samma takt.

Kroppen kommer repareras och få tillbaka sin fulla glans, förhoppningsvis även Rubens själ.

Tiden som är kvar är kort. Likt väl kraften i honom är liten. När tiden runnit ut, kommer kraften att stärkas av hennes kärlek.