Vacker våld....

Det är mörkt. Gatulamporna är nersläkta. Hela gatan är mörk.

Han går genom en tunnel, även där bäcksvart.

Halva tunneln passerad, snart ute på andra sidan.

Han har alltid tyckt att tunnlar är lite otäcka att passera, man är ett lätt byte.

Numera är han inte lika rädd, vet att han klarar det.

Han hör steg bakom sig, tre till fyra personer. Stegen ökar i takt. Han ökar takten, snart är han ute ur tunneln.

Det kommer en person emot honom från slutet på tunneln.

"Skönt, någon mer i tunneln, då vill nog de bakom mig bara komma förbi."

Han vänder sig om för att titta. Tre personer kommer i hög takt mot honom. Han ser bara skuggor. En av dem håller något i handen.

Han med redskapet kommer fram först. Svingar mot honom.

Instinkterna slår på. Som om han aldrig gjort något annat.

Han fångar mannens hand och sliter loss redskapet samtidigt som han välter ner mannen på marken. Snabbt tittar han upp mot de andra två. De stannar upp av förvåning men börjar snart gå mot honom igen. De närmar sig, han tar redskapet och svingar det mot mannen på marken. Han hör hur det låter som han slår på trä. Mannen skriker. Han ställer sig upp och sätter foten på mannens armbåge och trycker till, samtidigt svingar han redskapet mot de två som är på väg att attackera honom.

Med glans träffar han den ena över ögonbrynet, och blodet rinner ner i ögat. Den andra griper tag i hans arm och trycker undan honom. Han borde snubbla av kraften han blir puttad, men inte längre. Han snurrar lätt på ena foten och skickar förbi den andra attackeraren vidare. Han hamnar bakom attackeraren och trycker in redskapet i bakhuvudet. Den andre faller till marken, livlös. En man ligger och kvider och kan inte resa sig, armbågen är bruten. Den första har börjat få bort blodet och verkar kunna se på ena ögat. Han kastar sig mot honom och sätter en fin armbåge över andra ögonbrynet, samtidigt som han sparkar undan fötterna på han. Killen ligger ner med två spräckta ögonbryn med blod som rinner ner i ögonen. Ett snabbt slag mot strupen får tyst på honom. Den sista som kom från slutet på tunneln har skrikit sen första smällen med redskapet och är nu framme. En kvinna. Skriker något namn "Carlos, vad fan händer? Han är ju sjuk i huvudet den här snubben. Lever du?"

Han går sakta fram till mannen med bruten armbåge och trycker till honom med knäet över halsen. Lägger all sin vikt, tills han känner att han slutar andas.

Han talar om för kvinnan att hon borde lämna platsen. Det här måste städas upp. Han tar tag i henne med ett strypgrep, håller henne med ena armen. Tar hennes handväska och plockar ur mobilen. Släpper henne, och ber henne springa snabbare än hon någonsin gjort.