Den förgyllda drycken

Ölprovning och Ruben Indigo är där. "Första gången" tänker han, "spännande".

En ärrad veteran i den förgyllda drycken stiger fram. Mannen har ett yttre som talar om många år i en slitsam bransch. Stripigt hår som kastas bak med hjälp av handen, den andra handen vilar lugnt på mannens mage. Flackar med blicken när han talar, en nervös och inte speciellt förberedd man. Tar saker och ting som det kommer.

När mannen däremot börjar tala blir Ruben som förstenad, aldrig har han hört någon tala vackrare om den förgyllda drycken än denna man. Ruben får första kannan i handen och häller upp en skvätt i glaset. Ganska lättsam smak, inte mycket att hurra för.
Däremot kanna numero dos.

Weißbier. En nyfunnen kärlek.
Ruben ger till synes ett lugnt yttre men inombords slår kroppen volter. Weißbier.
Smaken smeker halsen, tar en klunk till.

Veteranen tar ett litet glas med tandpetare i, vräker ut tandpetarna på bordet, grabbar tag i en kanna och häller upp. Smakar och sköljer runt i munnen och sväljer. Pratar vidare.

Ruben provar också att skölja runt i munnen, ännu en värld öppnas. Kvällen fortskrider i mycket fantastisk öl och trevligt sällskap.

Ett uns av smak smyger sig fram från gomseglet, det var många timmar sedan ölen smekte strupen, men än dock finns aromerna kvar.

Ibland dyker smaken upp i ett kort skede och Ruben känner ett välmående som stärker hela kroppen. Det var en smakupplevelse av rang.