Uppmärksamhet är en dygd

Ajajaj. Huvudet spränger. Minnet säger Ruben att gårdagen, den du, den var fantastisk. Ruben fyllde år.

Morgonen den 31 juli började med en uppgång mot jobb och slit. 06.45 möter han sin chef och en kollega i ett rum. Jämte jobbet. Där brukar de samlas innan öppning. De båda stämmer upp i sång. "Ja må han leva, ja må han leva", "Grattis!". Det låter som att båda är yrvakna. Deras röster påminner om en baksmälla på whiskey och cigaretter. Tanken som räknas.

"Oj, tack grabbar. Det var lite otippat så här i gryningen." svara Ruben. Fint att de kommer ihåg. Ruben känner sig lite viktig.

De öppnar upp och promenerar in. Ruben byter snabbt om och börjar slita tag i dagens uppgifter. "pling pling" ringer mobilen. Klockan är nu 7.25. Tar upp mobilen. Displayen säger PerryAche.
Häftigt. Ruben svarar. PerryAche stämmer upp i sång han med, Ruben är inte sen med att hänga på. Sen står han där och skrålar i luren och PerryAche likadant på andra sidan staden.
De fyller båda år. PerryAche har varit med ett tag längre än Ruben. PerryAche fyller 60 gyllene år, tillsammans med sin sambo har de idag 120års kalas. Mäktigt.
Från ingen som fyller samma dag, känner nu Ruben till två. Dagen fortsätter med jobb och gratulationer. Överallt. Lunch är till och med gratis dagen i ära.

Klockan slår 16.00 och Ruben har snart bytt om. Flyr jobbet för att träffa T-Dancer. Hon har väntat några minuter. Hon har planerat något. Ruben känner sig ivrig.

För två veckor sedan försökte Herr Indigo planera sin födelsedag med lite fest. Men de ena efter den andra hade planer. En jobbar, ett par andra åker till södern, den tredje fiskar och allt känns blä inför kalasplanerna.

"Skit samma, jag och T-Dancer kan ha en fantastisk afton tillsammans" tänker Herr Indigo. Även om han älskar att omgiva sig med mycket människor. Han mår som bäst när uppmärksamheten ligger på honom. Vill alltid vara i centrum. Blir ibland för mycket för folk, men på hans födelsedag får de allt acceptera att han vill vara jordens mittpunkt of attention!

Herr Indigo och Fru Dancer reser hemmåt för att göra sig iordning inför kvällen. Väl hemma slänger Fru Dancer ihop en drink som heter duga och Herr Indigo är snart igång.
Då trillar de in. Ett annat par. Tiny verkar ha kokat ihop en parmiddag. "Jaha, spännande" tänker Ruben. Nu blir det grilla av. Smarrigt.

De går ut för att starta grill och fixa lite. Ruben sitter där i godan ro och tittar på när Tiny häller upp hela jävla påsen med kol. För sjutton, de är ju bara fyra som ska grilla.
"Vilket slöseri" tänker Rubens snåla ängel på axeln.

Då... "JA MÅ HAN LEVA!" Buskarna skiner, solen tittar fram. Ruben ryser. Där i brynet dyker alla de som inte kunde komma upp. Ruben skiner som solen. Kan det vara sant!
Ingen av dessa fanns ju tillgängliga.
Tiny Dancer ler förnöjt. Hon har totallurat Herr Indigo ännu en gång. Riktigt häftigt hur hon lyckas. "Skönt att man är lite dum i huvudet" tänker Herr Indigo när klockorna börjar ringa.

En efter en dyker upp ur buskarna. Det är säkert 20 personer. Mäkta härligt. Nu är det kramar och gratulationer. Ruben är i centrum of attention. Ruben är i snart i sitt esse.

Herr Indigo är tacksam och mycket glad. Hela kvällen blev fantastisk!