Äntligen, den efterlängtade hösten har anlänt och tagit folket med storm. En stormig höst. Ruben älskar höstens dis och dimma, blåsten i de gula träden och löv som yr. Det enda som saknas är regn, den bästa av dagar är när det duggar.
Som Herr August Strindberg välkommnade Ruben Indigo hösten med en storartad utekväll på Mosebacke terass, dock denna gång var det ingen invigning utan uttömmning och ej heller vår utan höst, det var bartömmning. Mosebacke is no more.
Sällskapet satte sig till bords med utsikt över Stockholms stad. Det är dimmigt och mörkt, man ser tinnar och torn sticka upp med orange ljus på toppen, även gatulyktornas ljus insups. Stockholm är vackert.
Fyra grabbar och fyra öl. Hösten och vinterns sista natt då det fortfarande är möjligt för utevistelse. Den mysiga närvaron av hösten gör kvällen till ett spännade forum, där det diskuteras allt från bläckfiskar till fyllehistorier. Vad kan tänkas finnas däremellan?
Att sommaren äntligen fått rosa lappen gillar Ruben I, som aldrig haft någon större kärlek gentemot värme och strålande sol. Han lyckas aldrig klä sig i tillräckligt lite respektive tillräckligt mycket kläder för att få ordning på kroppstemperaturen och om det skulle mot förmodan dyka upp en dag utan solglasögon blir det kronisk huvudvärk och illamående. Ruben ser hela året i gråskala. Hösten är som den är, grå. Vinter, vit. Vår och sommar är som de är, tack vare solglasögonen, gråsvart.
Höstens härliga temperatur är lättare att kontrollera och kläderna är mycket mer spännande. Kängor, långrock, en jättestor sjal och snygga huvudbonader. Fantastiska tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar