Ett stilla lugn.

I väntan på tunnelbanan tittar han sig omkring. Ingen ser honom, de ser heller inte varandra. Alla stirrar ut mot ingentinget. Han går fram till en stillig herre i en grå rock och med snyggt ansad mustasch. Ställer sig framför och stirrar honom i ögonen. Ingen respons, är gubben död? Han sticker ner handen i fickan och får fatt på en penna. Perfekt. Plockar upp den och tar ut stiftet, fortfarande stirrandes på gubben för en reaktion, inget händer. Han tar upp pennan mot gubbens öga och för stiftet sakta mot iris med en cirkel formad rörelse. Snart är han på irisen och ritar ringar på ögat. Fortfarande ingen reaktion. Inte ens från de andra på perrongen.
Blodkärlen i ögat spricker fler och fler ju mer han ritar med pennan, fortfarande i cirkelform. Nu är ögonen rödsprängda och snart börjar det blöda ur ögat. "Oj, tog jag i för hårt?"
Han slutar tvärt ber om ursäkt och lämnar gubben i fred. Blodet rinner ner längs med gubbens kinder.

Han går fram till en kvinna bara några meter från gubben. Hon sitter och läser en bok eller läste. Hon verkar inte riktigt heller vara med oss längre. Han tittar på henne länge, vänder inte sida på flera minuter. Hon är klädd i en mysig kofta, jeans och ett par gummistövlar. Blicken är ofokuserad. Stirrar på intet. Lämnar henne, vill inte att flera ska blöda eller skadas.

Ingen tunnelbana, fortfarande 1 minut till nästa inkommande tåg.