Skåne, the place to be

Skåne. Malmö och Lund. Ruben har varit ute och rest i Svedala.

Det var länge sen han träffade dessa vänner, det var dags för ett besök.
Resan var otroligt tråkig, illaluktande barn och laptop's som överröstade varandra. Han satte på musik och tryckte in hörlurarna i öronen så långt att trummhinnorna fick lite middag.
"Aj."

Väl framme välkomnas Ruben I av en kär gammal vän med en inbjudande kram i mysiga lilla Lund. Nästa vän är runt hörnet, har åkt från Köpenhamn för denna Fredags kväll av nostalgi och skitsnack.

Hemma hos Lundavännen serverades underbar mat och till efterrätt, en vodka shot med 8 droppar tabasco.
"Mmmmmumma!"

Shot efter shot och ut på stan det bar. Kvällen var som creme de la creme med KRÄM!

Nästa morgon, lunch eller eftermiddag? Klockan blir ett och Ruben och hans vänner orkar äntligen upp. Gårdagen diskuterades mycket, liv, jobb, framtid, nutid och fritid.
UUUUUtübe för hela slanten... Efter 4 -5 timmar youtube tar de sig ut. Mulet och regnet ligger i luften snart på väg ner. Ruben gillar den fuktiga dimmiga dagen, det är mysigt med höstdis.

Mot Malmö!
Malmö är vackert, vandrar igenom med hjälp av en guide. Ljus överallt, hela staden lyser. Uppe på broar, under broar, mitt på en lekplats. Överallt.
Ruben beställer in en Weissbier på en krog vid Bagdads livs. Mysig affär förresten, en sån vill Ruben ha en dag. Kanske. Gammal vän nr 3, malmövännen, dyker upp för att dricka mer öl, ett underbart möte.
Malmövännen är idag gift. Coolt. Ruben vill inte gifta sig ännu, han är för snål. Han tänker för sig själv "Vad sjutton, ska inte föräldrar och skit bjuda på det dära..... äsch, jag får säkert betala för nåt och jag vill ju ha mina pengar till annat". Annat.. Ha! Lägger ju aldrig pengar på annat. Jä jä.

Mot natten, vid kanske ett vandrar sällskapet vidare och det blir tåg mot köpenhamn.
Lång dags färd mot natt! Helt fantastisk vändning, att festa i lilla Svedala och sen festa i ännu mindre danmark. Horor och knark överallt, det röks på krogen.
Ruben hostar till, som ickerökare svider det lite i ögon och näsa när röken ligger tjock. Vanan som passiv rökare har även den lackat bort, tack vare Svedalas krav på att rökare ska hållas utomhus. Därmed basta.

Köpenhamns vännen är idag rökare men i unga år var även han en rebell och rökte ej. Ett tag hos köpenhamns vännen, i föräldrahuset, lät han de som rökte vara kvar utomhus i en kvart oavsett hur kallt det var för att de inte skulle lukta fimp eller rök när de entrade huset igen.

Herr Indigo är kär i Skåne och närheten till Köpenhamn, var som att åka på semester. Köpa sprit på seven eleven hela natten lång. Konstigt. Ruben spenderar alldeles för lite tid utomlands. Han vill ändra det, måste resa mer.

Ruben Indigo är nu på benen igen. Styrkan återkommer sakta. Både fysiskt och psykiskt. En jobbannons räckte för att skapa lyckokänsla i hans kropp. Nu är han snart med i spelet, livet flyter vidare.

Ruben har ett tag funderat på vad han vill göra i livet. Är inte riktigt nöjd med situationen, men efter en veckas sjukskrivning och ett fantastiskt stöd från Tiny Dancer kunde han komma till rätta med saker och ting. Känns som att han är på rätt spår. På väg att resa sig.

Med tiden förändras människan. Hur kan man vara vilse om man inte har någonstans att gå?
Ruben funderar över frågeställningen. Ja, det är väl exakt det man är. Har man ingenstans att gå är man väl vilse. Lika mycket vilse som på rätt spår i alla fall. Med ett mål kan man alltid hitta vägen igen.

Nytt och förbättra mål och Ruben Indigo är tillbaka på rätt väg, med grova kurvor.

Smärta, den nya känslan.

En tid har kommit för Ruben. Där tiden läker alla sår. Ruben är en skadad man, kroppen förtär honom. Benen gör ont, revbenen. En spricka i tid och rum. Allt står stilla, tiden, jobbet, framtiden, när tiden står stilla läker inga sår.

Ruben känner sig svag, tappar fotfästet. Faller till marken. Vaknar till, liggandes på golvet.
"Var är jag?!" Han har svimmat....

För första gången i livet har Ruben svimmat, och av smärta. Det känns nytt och främmande, väldigt skrämmande känsla. Aldrig vill han att detta ska hända igen.
Tiden står dock stilla, inga sår läker. Han kommer förevigt pinas av smärtan i bröstkorgen. Spruckna revben gör honom utmattad, trött och väldigt deprimerad och sur.

Ruben är inte sig själv, utan någon annan med ett tjurigt anlete och trött beteende.
Smärta är Rubens nya dagslända, Den väcker honom, är med honom hela dagen och slocknar på natten, för att nästa dag pånytt födas och vara med honom ännu en dag, ännu en tid.

Tiden står still och smärtan kommer förevigt vara med Herr Indigo.
Han somnar och smärtan dör.

Annonsering

Vrida och vända på ord till sin egen fördel är fint. Ruben har sålt en diskmaskin. På blocket.
Genom att uttrycka sig lite smidigt fick han köparen att tro att maskinen var mycket nyare än vad den var.
Ruben känner skuld. Känner smärta när han ljuger. Pengarna hjälper samvetet en liten bit på vägen, känns ändå illa tycker han.

Ruben försvarar sig med att han aldrig ljög i annonsen. Det är inte vad det är, utan vad det uppfattas som, det är det viktiga, i försäljningsbranschen.

Stoppar pengarna i madrassen och ler åt sin list.

Ett övergivet inlägg är funnet och blir nu publicerat.

Ruben trivs inte med sin arbetsplats. Det är en icareklam dagligen, utan det lyckliga.
Chefen är en retarderad gubbe, en pratkvarn. Krokodil. Stor mun, små öron. Chefen fick jobbet genom att kunna snacka, bevisligen kommer inte det räcka nu när det märks att han inte kan praktisera det hela. Ruben irriterar sig på den genre av människor, de är många. Snackar och snackar, men kan praktiskt taget ingenting förutom att hylla sig själva.

Han är normallängd men bred, och han har råttfärgat hår och en ö av hud i mitten på skallen. Jeansen sitter precis under magen. Magen hänger över som på en svulstig gris. Han kan säkerligen inte se sin kuk utan att titta i en spegel. Bredrandig tröja som gör honom ännu bredare, och på det en oljerock. Ser ut som en luffare.

Rubens chef är en man utan varken finess eller uppmärksamhet. Kan inte ens håll EN bolljävel i luften, tappar alla bollar konstant och får aldrig ihop dem igen.

Kunskapstörstande i fight med friheten!

Ruben Indigo har aldrig haft mycket tycke för att läsa sig till kunskap. Han vet att han kan, men det handlar om mycket mer. Kunskap från läsande och studerande. Tid.

Ruben älskar att känna sig fri från uppgifter. Efter jobbet finns inget som hindrar eller upphåller hans tid. Han kan göra vad han vill. Underbar känsla.
Men ofta törstar Ruben efter mer kunskap, färdigheter och idéer.
Idéer har han, sprutar av idéer till vad som ska göras i livet. Bland annat lära sig japanska, spela gitarr, munspel. Göra en låt? Starta ett vandrahem utomlands? Öppna egen affär i Sverige?

En inre konflikt. Att inte få mer kunskap konstant skapar tomhet, tomhet som måste fyllas. Friheten att inte ha några krav skapar tomhet hos Ruben. Han vill lära sig nytt men inte av tvång och samhällskrav.
Då kommer ljuset. Kvällskurser, ett verktyg av samhället för att låta skoltrötta och idérika människor lära sig något nytt.

Där ska Ruben spendera sina höstkvällar. Lära sig språk, instrument, kanske börja spela tuba? Leva ett liv på sergelstorg med endast tuban som ägodel och tjäna på att spela.
Hösten är i annalkande. Frihet efter jobbet kommer fyllas med kurser, exaltation fyller Ruben!
Frihet som var tomhet är nu en halv vecka med frihet som inte längre känns tom och andra halvan av veckan med kunskapsgivande kurser. Ett överenskommande mellan friheten som Ruben älskar och kunskapstörstandet som måste släckas. Perfektion!

Sommarregn och lövträd

Regnet piskar asfalten, träden och bladen. Det skulle inte regna nu. Ruben och Tiny D har handlat take away. Ruben kör en sushi, underbart. Wasabin är grön av kärlek, smakar lika ljuvligt som choklad en kväll när man är ensam och behöver endorfiner.

De befinner sig utomhus. Tänkte äta i en park. Kasta sig ner på marken under ett högt och lövbeklätt träd. Bara några droppar tränger igenom, slår upp ett paraply. Det smattrar mot plasten.

Mys. Kärlek. Mat. Regn. Allt under ett paraply i augusti. Pinnarna i högsta hugg, de turas om att hålla paraplyet. Varannan tugga.

Asfalten luktar, vattnet kyler av. En doft som påminner om en regniga dagar på sommaren. Ruben har bra minnen av doften. "Sitter i ett tält, doften av blöt asfalt sprider sig. Nyvaken, hör dragkedjan på tältet." Underbara känsla.

Ruben gillar regn, det för tankarna till mysig barndomsminnen och det svalkar i värmen. Regn, världens egna kalla öl.

Upprörda känslor i herarkistegen.

Ruben får en uppmaning från huvudkontoret. Han läser och funderar. Det är en uppmaning till att arbeta efter andras regler. Alltid någon annan som bestämmer reglerna.

Efter en stunds betänketid bestämmer han sig. Tar ett steg ut. Faller, faller långt ner. Dör inte. Marken tar emot och han reser sig. Svarar med att det är inte han personligen som förlorar om han inte följer deras fotspår. Utan i långa loppet de själva.

Ett mail skapar känslor, om det skrivs på rätt sätt. Ruben skapade känslor, upprörda sådana.

Inom loppet på en timme kallas Ruben Indigo till sin närmaste chef för ett samtal. Ruben skrattar inombords när han får höra vad det handlar om.

Mailet han har svarat med har vidarebefodrats genom hela kedjan och upp till Rubens chefs chef. Han har sen skicka vidare och beskrivet för Rubens chef att "raljanta mail vill vi inte ha att göra med".

Ruben fick höra att ska han skriva mail till kontoret måste han vårda sitt språk och vara mer ödmjuk. Det är då det fungerar. Aldrig höja rösten eller vara kaxig mot kontoret. Då är det alltid vi, fotsoldaterna, som gör fel i slutändan. Allt ska accepteras när man är i fält.

Herarki är galet. En person vågar inte diskutera och lösa konflikt, skickar vidare problemet. Till slut handlar det hela om att skrämma skiten ur de anställda från att våga höja rösten.
Droppen är spilld. Raljanta mail är det enda kontoret kommer få från Ruben I från denna dag i ära.

Sömnlös med Satan

Det bultar. Blodet pumpar igenom blodkärlen. Hör varje slag. Han vill skrika ut i smärta, men spänner handen och sätter naglarna i fingrarna, koncentrar sig för att inte känna.

När blodet pulserar börjar det klia. Får inte röra!

Någonting har hänt med Rubens ena öra. Det svider och kliar. Tappar en del av hörseln som han värderat högt. Ruben har länge värdesatt väl fungerande organ och sinnen.
Något vill inte ge Ruben Indigo lycka. Ingen hög musik, inga störande ljud, bara naturen som krossar och spelar honom ett spratt.

Vem hade väntat sig en form att tinnitus även kallat "Djävulens Orkester" skulle drabba Ruben för att han njöt av sommaren och vattnet?

Djävulens orkester fann Ruben som det ända vackra med tinnitusen. Djävulen spelar hos Ruben Indigo. Djävulen spelar för Ruben Indigo.

Ett av de fem sinnen. Hörseln. Kvasihörsel. Det räcker inte. Ruben I vill vara fullständig.

Nu börjar en till natt för Ruben, lyssna på Djävulens orkester. Inte kunna somna. Vakna mitt i natten. Smärta. Olidligt ljud.

Sömnlös natt.

Fiktiv indikation

Ruben Indigo är ensam. En rysning av förtret åker kana över ryggraden. Ensamheten tar över hans sinnen, talar om att det är skam att vara ensam. Han har sig själv att skylla.
Vännerna stod en gång vid hans sida och de mötte faror tillsammans.

Han sökte svar genom att lämna vänner och familj. Fann bara ensamhet. Sitter i en lägenhet tillsammans med Herr Ågren. De pratar om ditten och datten, men varje diskussion slutar i att båda är tysta, tittar varandra i ögonen, känner varandras närvaro och brister ut i gråt.

De hatar varandra, Herr Ågren och Herr Indigo. Men det finns en gnutta kärlek där emellan. Annars hade umgänget sedan länge varit över. I deras vildaste diskussioner finner Indigo sig själv ofta sittande kvar, när Ågren lämnat rummet, gråtandes för sig själv.

Han vill mycket mer med livet, men allt har stannat, klockan står på 12:00. Har gjort det i de senaste åren. Den går inte att starta, Indigo är kvar i ett liv som började när klockan stanna, och inte förrän han lämnar detta kommer klockan att starta. Indigo måste leta reda på ett nytt sätt att leva annars kommer klockan aldrig ticka igen.

Skyll på chokladen

En snesteg på internet och allting blev mycket dyrare. En förvirrad Ruben sitter och trilskas med biljetter Sverige runt på Statens järnvägars hemsida. Hittar något som kan komma kallas det billigaste alternativet. Borde inte använda ordet billig och SJ i samma mening, text, fanzine eller något annat tillfälle i livet. I detta fallet händer det ändå.

Ruben Indigo är nöjd, klickar febrilt. "Vad i helvete", Ruben stannar upp. "Vad fan är det jag köpt?" säger han rakt ut i luften. De andra i rummet tittar på honom, han befinner sig på sin arbetsplats. Generellt är det bara Ruben som pratar om något annat än jobb i detta rum.
Även denna gång, han får kyliga blickar som betyder något i stil med "Vill du ha uppmärksamhet nu igen din narccistiska glappkäft."

"Ja det vill jag" tänker Ruben. Ingen säger något.

Ruben Indigo förblir tyst, vill inte alltid vara den som stör tystnaden. Grubblar för sig själv över vad han gjort.
Köpt en biljett från västkusten till östkusten. Inga konstigheter med det, Ruben har gjort det många gånger förut. Denna gång var annorlunda, det var som någon smugit ner något i den alldeles för heta chokladen. Han var inte i sitt sinnes fulla bruk.

Han skulle befinna sig i Göteborg, och där ifrån går tåg direkt till Stockholm. Men denna resa skulle ta honom från Västra götaland genom Halland ner till Skåne, vända uppåt genom Småland för att sen närma sig Stockholm. Sex timmar tågresa för niohundrafemtioen kronor.

Detta var inte vad som var tänkt, "Varför köpte jag biljetten? Är jag full? Har någon lagt piller i min choklad?" tankarna störde Rubens koncentration. Fokus skulle ligga på att bli av med biljetten. Hade valt alternativet att få biljetten hemskickad med faktura. "Gött, då kan jag avboka."

Slår en pling till SJ och väljer i telefonmenyn att avboka, KLART! Det gick igenom, "puh, var inget att oro sig för där inte" säger han efter att han lagt på luren. Fortfarande inga reaktioner från kollegorna, tittar frågande på honom men säger inget. Herr Indigo trånar efter en fråga om vad som hänt eller vad har du råkat göra. Inget händer, han fortsätter sin arbetsdag utan att köpa bussbiljett. Är alldeles för uppspelt av chokladen. Inväntar hemgång.

Ett par dagar senare.

Ruben Indigo kommer hem efter jobbet. "Älskliiiiing, jag e hemma" ropar han glatt. Inget svar, posten ligger på golvet framför fötterna. Ett av breven är helvitt utan avsändare. Ruben Indigo står det, tillsammans med hans adress.
Plockar upp posten, traskar fram till köksbordet. Placerar posten på borde och tittar granskande på det vita kuvertet "SJ brukar skicka breven på det här viset, men jag har inte köpt något från dem, eller?" ältar han för sig själv i huvudet.
Stoppar ner fingret och drar, ritsch, plockar upp innehållet. En biljett runt hela södra Sverige Från Göteborg, genom Sydsverige upp till Stockholm. Underligt, denna biljett är avbokad. Han ringer SJ's kundtjänst och meddelar hur det ligger till.

Ruben I: "Hej, jag har en biljett här som kom hem till mig fastän jag avbokat den. Varför? Ska jag bara hoppa över att betala för den?"

Kundtjänstman: "Hej. Vad är det för bokningsnummer?"

Ruben I uppger bokningsnummret och inväntar en förklaring varför biljetten skickas även om han avbokat.

Kundtjänstman: "Vad står det på biljetten förutom var du ska? Kanske något om Kan ej ombokas?"

Ruben I: "Jo, det står det här. Men jag avbokade den en kvart efter jag köpt den. Det måste vara möjligt eller?"

Kundtjänstman: "Nej tyvärr. Kan du inte åka får du ge bort biljetten eller sälja den. Tack och hej." Klick.

Ruben Indigo tittar på biljetten förtvivlat. Han vill inte åka den där resan, vill bara åka rakt fram och hem.

Dagarna går och dagen då biljetten ska användas kommer snart att gry. Ruben I är trött och irriterad, vill festa ikväll och spendera tid med vackra människor. Om han ska åka med SJ måste han börja dagen med att åka söderut klockan tio, anlända vid elva och där i två timmar invänta tåget som ska ta honom genom Sydsverige.
Slår in swebussexpress.se på datorn, klickar fram en biljett. Stu/Ung GBG - STHLM, trehundrafyrtioåtta kronor. Taget! Resan börjar tio i fyra och avslutas med lite rondellkörning klockan fem över tio. Lång resa, trånga säten men Ruben Indigo har segrat! Han får spendera tid med vackra människor och festa utan att oro sig för att åka bakfull på ett tåg han skulle hata mer än om himmeln ramla ner.

Dag efter dag

En dag i sänder. Carpe diem - fånga dagen. Solen sprider värme och lycka.

I veckan var Ruben Indigo på bröllop. Fantastiskt vackert. Ett natrureservat med utsikt över havet, där inföll vigseln. Ruben kände lycka för de två, samtidigt vemod.
Herr Indigo kanske aldrig gifter sig. "Vill jag gifta mig?" säger han för sig själv.
Som ateist känns det fel att ingå i giftermål. Det är väl ett religiöst påfund?

Läser på om giftermål.
Rättshistoriskt är giftermål, eg. giftermålsavtal, en term som hänför sig till det avtal som enligt de medeltida landskapslagarna slöts i samband med att giftomannen gav kvinnan till brudgummen. Giftomannen skulle då hålla ett tal, "giftermålet", som av lagtexterna att döma var strikt formbundet. Senare kom termen att beteckna den ceremoniella handling varigenom ett äktenskap ingås.

Ruben inser att skylla på religionen gick inte. Att han är för snål går inte heller. Feg kanske? Det känns som en bra anledning.
"Man känner sig helt enkelt inte redo." tänker Ruben.

Inte redo. Inte nu. Har all tid i världen. Prioritera i livet. Viktigast är det som sker först. Eller var det felprioriterat.
Nej, inget jävla carpe fucking diem här inte.

En midsommarnattsdröm

Luften susar igenom. Det är kvavt ändå. Lukt av sprit och fylla stiger i luften och suger tag i näsan. Dagen efter midsommarafton.

Duschen slås på. Hör hur vattnet flödar. Herr Indigo bekymrar sig över att inte få duscha än på länge. Har annat att sköta först.
Duschen slutar tvärt. Första personen klar, fint. Ett steg närmre. Nästa person flyger upp och kastar sig in i på toaletten.

Mer bekymrad tittar Herr Indigo över rummet. En nyduschad och tre sovsäckstäckta män sträcker sig över rummet. Sängar överallt. Blickar vidare mot diskhon......Disk.
Det är bara att börja.

Sill, lax, grillolja och fetaostfläckig ruccola sköljs bort från tallrikarna. Midsommar. Herr Indigo drömmer sig bort under tiden han diskar, till gårdagen. Hur god all mat var och hur fantastiskt sällskap han hade. Tänk om varje dag var sådan. Mättnad känsla.

En vän på midsommar

Midsommar, närmar sig i all hast.
Fylla, glädje och kaos.

Ruben Indigo ska fira med vänner, av den bästa sorten. Vänner som givit styrka och glädje. Vackra människor. De håller alla en bit av hans liv i deras händer. Någon en större bit än någon annan.
Vän - Person som (viss) annan person känner väl samt hyser tillgivenhet för och tillit till men som vederbörande vanl. inte är släkt med.

Väskan som skulle hållas.

En stad med liv och rörelse. Där befinner sig Ruben. Promenerar igenom med sällskap av Tiny dancer. En kvinna som med sin röst förstärker Ruben, ger honom kraft.
Hon ger honom en självsäkerhet som är enorm, en känsla av att han är någon. Tiny dancer har länge befunnit sig i Rubens liv.

Tiny dancer sträcker fram en väska framför Ruben. Han tittar på den, funderar.
"Ska jag titta på den? Ska jag ta den? Ska jag skalla den?"

Efter en stund säger Tiny D, "Kan du hålla väskan?"

Ruben: "Jaha, du bara höll den där, jag förstod inte."

Tiny D fnissar.

Ruben: "Kommunikation är viktigt, allting blir enklare då"

Det här säger Ruben för att ännu en gång för höra Tiny Dancers röst. Den förtrollar, stärker och ger honom liv.
Kärlek är vackert.

Den förgyllda drycken

Ölprovning och Ruben Indigo är där. "Första gången" tänker han, "spännande".

En ärrad veteran i den förgyllda drycken stiger fram. Mannen har ett yttre som talar om många år i en slitsam bransch. Stripigt hår som kastas bak med hjälp av handen, den andra handen vilar lugnt på mannens mage. Flackar med blicken när han talar, en nervös och inte speciellt förberedd man. Tar saker och ting som det kommer.

När mannen däremot börjar tala blir Ruben som förstenad, aldrig har han hört någon tala vackrare om den förgyllda drycken än denna man. Ruben får första kannan i handen och häller upp en skvätt i glaset. Ganska lättsam smak, inte mycket att hurra för.
Däremot kanna numero dos.

Weißbier. En nyfunnen kärlek.
Ruben ger till synes ett lugnt yttre men inombords slår kroppen volter. Weißbier.
Smaken smeker halsen, tar en klunk till.

Veteranen tar ett litet glas med tandpetare i, vräker ut tandpetarna på bordet, grabbar tag i en kanna och häller upp. Smakar och sköljer runt i munnen och sväljer. Pratar vidare.

Ruben provar också att skölja runt i munnen, ännu en värld öppnas. Kvällen fortskrider i mycket fantastisk öl och trevligt sällskap.

Ett uns av smak smyger sig fram från gomseglet, det var många timmar sedan ölen smekte strupen, men än dock finns aromerna kvar.

Ibland dyker smaken upp i ett kort skede och Ruben känner ett välmående som stärker hela kroppen. Det var en smakupplevelse av rang.

Beslutsångest och oviljan att bestämma är vackert.

Att lida av beslutsångest må vara krävande. Allting tar längre tid. Laga mat, köpa en tidning, se på tv när det är flera kanalar med roliga program.
Ruben Indigo lider inte av beslutsångest, men när andra människor är inblandade låter han ofta de ta beslut om var och när man ska äta ihop, bowla eller spela biljard."Det ordnar sig" tänker Ruben.
Det säger Timbuktu. Timbuktu, egentligen Jason Michael Bosak Robinson Diakité. Coolt namn.

"Ska vi äta ihop idag? Jag vet inte när. Beronde på de andra, jag måste rätta mig efter de." säger Ruben.

"Ja, det kan vi. Vi hörs senare om exakt tid då, ringer du?" säger Herr Fogel

"Jao, jag ringer."

Ruben Indigo letar efter ställen att äta på, det visar sig att det är pannkaksdag idag. Då måste man äta ärtsoppa.
Minnet kopplar till en period i livet där varje Torsdag innehöll ärtsoppa. Skolan. En tid med raster och långa lov.
Ärtsoppa är äckligt, tyckte man då. Trött på det efter 36 - 40 gånger om året. "Det ordnar sig".

Ruben känner sig självständig, kan äta dessert före maten, behöver inte äta det någon slevat upp åt honom. Får sleva själv.
Trevligt känner Ruben inombords, att få bestämma själv.
Tänk om han vore 8 år och fick bestämma allting själv.Vad hade han gjort?! Gått i skolan? Ätit upp ALLT på tallriken? Knappast.

Telefonen ringer.

Ruben: "Hallå"

Mr Fogel: "Ska vi äta 11.40?"

Ruben: "Ja jo, kan vi göra. Det ordnar sig."

Mr Fogel: "Ses där nere då"

Ruben: "Japp, hej hej"

Ruben funderar över viljan att bestämma allt själv, men bestämmer inte själv. Låter andra bestämma. Vill att alla runt om ska må bra, och känner att för hans del ordnar det sig.

Skrattar åt sig själv. Känner att han inte behöver bestämma. Ruben vill göra saker han trivs med, och i detta fallet var det umgänget, så skit samma vad det blir för mat.
Allting ordnar sig till slut. Herr Indigo får säkert bestämma någon annan dag. Kanske som kung eller högsta hönset på ett toppföretag.

Dagen började med regn

Soligt och varmt, en dag som börjat med regn. Fotbollsmatch hägrar, men det är inte därför Ruben lyser. Ruben trånar efter sällskap och öl, fotbolls-EM innehåller de båda.

Ruben promenerar ner till sjöstadens strand, på vägen möter han gul-blå tröjor och förväntansfullt folk. Kvällen börjar med Spanien mot Ryssland, ingen bryr sig, det är hög musik och alla laddar för nästa match. Matchen tar slut, reklamen på tv4 syns på storbild. Musiken lugnar sig och försvinner.

"Bira, bira biraaa!" En man

"Bärs bärs bääärs!" Resten av folket

"Bira!!"

"Bärs!!"

"Bira!!"

"Bärs!!"

En konversation som handlar om glädje, förväntan, spänning, gemenskap och öl.
Ruben försökte starta hejaramsor, men det gick åt fanders. Koncentrerade sig på matchen istället, men det är svårt att berättiga ett handlade när man inte har intresset.

Härligt med seger!

Igelkott som substitut

En familj med förkärlek för djur ägde en hund som länge var vid deras sida. Men allting har sitt slut, även hundar. Barnen är utflyttade och en hund till blir bara för mycket.
På hundens favoritplats ligger nu en igelkott som vaknat efter vinterns ide. Hundens vattenskål finns kvar som minneslund, igelkotten dricker förnöjdsamt.
Hundägarna blir förtjusta och när det inte regnat på länge blir igelkotten serverad vatten. Troligen är det en hona.

Igelkottar blir 20-30cm långa och har en 1,5-4cm lång svans. Honan föder en kull på oftast 4 - 6 ungar under sommaren. Trädgården blir ett sommarkollo.
Det äter mask och sniglar, även en och en annan huggorm. Tydligen har de även en förkärlek för pannkakor, kattmat och sockerkaka.

Herr Indigo smakar på ordet sockerkaka och drömmer sig bort...... Sooockerkaaaka. Herr Indigo är en sucker för kakor.

Gurun Fernando

Ruben har idag laddats med inspiration. Frank Fernando är mentor, guru och till synes en nybliven vän.
Frank Fernando, en ypperligt trevlig man.
Varje gång de har möts hittills har Ruben fyllts med inspiration till olika tingest. En del har tagits tag i, en del har fallit i glömska. Men bloggandet, det startar idag.