Från ingen till någon till inte ens ett minne blott.

Alla människor man möter, umgås med, hälsar på, platoniska förälskelser är människor som vissa lyckas trycka sig fast i ens själ och sinne på ett sätt som känns som smärta när man låtsas att man inte behöver dem här i sitt liv. Man måste intyga sig själv om att dessa människor inte behövs för att man ska kunna gå vidare, träffa nya människor och binda nya kontakter. De lever men är dock saknade. Ruben Indigo har många av dessa i sig själv. Väldigt många. Han har minnen av dem som han lever på.

När Ruben möter människor som har etsat sig fast i honom, har han alltid en väldig massa minnen att diskutera med dem. Den förvåning som uppstår att Ruben har alla dessa minnen kvar, allt från ett till tjugo år gamla händelser, visar att känslorna för varandra inte är ömsesidiga. Ruben som inte verkar gjort lika starkt intryck inser snart att de varken har liknande minnen eller samma minnen om honom.

Ruben lämnar de tankarna, fortsätter tänka på minnen och hur bra dem hade det förr när relationen kändes mer som att alla parter trivdes med varandra. Han kan inte återse vännerna, minnen krossas när han inser att de människorna betyder mer för honom än vad han någonsin gjort för någon annan. Han känner sig obetydelsefull, otillräcklig och förvirrad. Tar upp sin ständiga jakt på nya bekantskaper för att kunna lämna de gamla och leva på endast minnena.

Nya bekantskaper dyker snart upp. Han är ett socialt geni, har inga problem att fånga folks intresse och att visa ett intresse för folk och deras liv som är av den enorma grad att de känner sig som den mest betydelsefulla människa som någonsin funnits i deras vardag. De känner sig speciella. I Rubens jakt ingår också att få människor från olika grupper att trivas med varandra, för att Ruben själv ska få sitt behov av uppmärksamhet besvarat. Han blir den centrala personen bland personer, den gemensamma vännen. Tills de snart inser att Ruben är inte mycket mer än det. Han verkar spännande, han verkar intresserad och han skapar glädje och fest omkring sig. Men han är snart inte längre spännande eller intresserad, han passerar folks sinnen. De har snart inga minnen kvar av Ruben, däremot de människor Ruben knöt samman för att i tron få vara en central punkt, de människorna har funnit varandra, byggt upp minnen av varandra. De har fallit pladask för varandras platoniska kärlek medan Ruben kryper vidare för att snart gå in i en ny bekantskap, sen springa en bit tillsammans för att sen falla ihop och börja krypa igen. Rubens livscykel.